Idag är det tre år sedan jag och Martin träffades för första gången. Då såg det ut så här som bilden ovan. Känns så otroligt att det redan gått tre år, Vart har tiden tagit vägen? Jag kan inte förstå att det faktiskt gått tre år. 
Vem hade kunnat ana att vi nu, tre år senare, är förlovade sambos som ska bli föräldrar snart. Det är verkligen overkligt. 

Jag kan lätt säga, att det varit dem bästa tre åren i mitt liv. Självklart har vi oxå haft våra ups and downs. Men så är ju livet. Att våra vägar korsades, är verkligen en ren slump, faktiskt som om ödet var bestämt. Jag är så lycklig för att det skedde, och jag kommer att vara evigt tacksam. Du har gjort mitt liv så underbart att leva, och jag vill aldrig aldrig någonsin vara utan dig. Jag vet att det låter klyschigt, men utan dig vill jag inte fortsätta mitt liv. Att man kan älska en annan människa så innerligt, det är nästan skrämmande. 

Du och jag älskling, i tre, sex eller femton år till. Eller helst tills vi båda är gamla och grå.
Älskar dig!