Imorgon är det fyra veckor sedan denna lilla tös tittade ut. En traumatisk upplevelse, och bara tanken på det får mig att tänka att jag aldrig någonsin vill föda barn igen. Nu när jag ser en gravid kvinna tänker jag, stackars kvinna, om du bara visste vad som väntar dig. Självklart var det värt det! Vi har våran underbara skatt hos oss, så jag skulle ju göra det igen, men det är tur att man inte vet vad som väntar en, Nu var ju min förlossning lite ut över det vanliga. Värkarna startade vid 21:30 på söndagskvällen, och hon är född vid 18:48 på måndagskvällen.. Alltså ca 21 timmar med värkar, det är inte alls det minsta roligt vill jag lova. Och eftersom Haylie låg fel, så fick jag krystkänsla mycket tidigare än vad man normalt sett får. Efter 20 timmar av värk, tiggde jag och bad om ett snitt (eftersom förlossningen inte gick framåt alls, och jag var helt orkeslös), TILL SLUT lyssnade dem på mig. 

Jag har tänkt skriva en förlossningsberättelse, jag väntar på min förlossningsjournal bara. Så fort jag har den så ska jag försöka skriva, trots att det kommer vara jobbigt.